Inlägg D: The Elements of journalism

Gammelmedierna, alltså tidningar, böcker, film, radio och television i jämförelse med de sociala medierna känns för mig personligen fortfarande som mycket mer trovärdiga. Jag förlitar mig mer på en artikel i en tidning än någonting jag snappat upp på någons blogg. Dels för att reglerna gentemot gammelmedierna är annorlunda gentemot de regler som finns på internet.
Det är också där jag tror att det har gått snett, när det kommer till reglering. På internet kan man uttrycka sig mer fritt om man nu vill kalla det så. Där finns ännu inte samma regler om bildanvändning, vad som får skrivas och inte och det finns väldigt ofta anonyma kommentars funktioner. Det går också betydligt snabbare med all kommunikation på internet såklart, vilket jag också tror är en bidragande faktor till att medier mer och mer väljer sociala medier som verktyg.

Dessutom är det online vi medborgare lättast nås idag, speciellt den yngre generationen. Medierna vill nå ut till oss och det gör de enkelt genom sociala medier. Frågan är bara om de når ut till oss på rätt sätt? Många utnyttjar mer än gärna kommentars funktioner anonymt för att vräka ur sig åsikter de inte vågar stå för annars, antagligen för att de vet med sig att det är fel och för att de slipper stå till svars för vad det just har uttryckt.

Många journalister har idag egna bloggar där de slipper vara objektiva och där de fritt kan skriva om vad de vill och vad de tycker och självklart ska de få ha den möjligheten men eftersom de är en del av medierna för oss vanliga medborgarna kan det leda till att vi får en snedvriden syn på det de just skrivit en artikel om. Om de plötsligt börjar skriva om en sensationell händelse helt annorlunda än det vi just läste i SvD eller DN tappar de också vår trovärdighet och respekt som journalist.

Kovach och Rosenstiel skriver mycket om vikten av journalisters medvetenhet om för vilka de skriver. Att de skriver främst för medborgarna, inte sina chefer och att vi medborgare ska kunna lita på journalisterna och känna förtroende för att det de rapporterar om också är sanning.

Vad händer med förtroendet om var och varannan journalist för en privat blogg fylld av åsikter och sedan förmedlar en helt annan bild när de skriver om samma sak i en nyhetsartikel? Jag tycker fortfarande att journalister har all rätt i världen att skriva blogg och föra ut sina åsikter. Jag påpekar bara den förvirring som kan uppstå hos allmänheten. Det är inte alla som respekterar och kan skilja privatpersoner från sin yrkesroll och därefter också se skillnaden på vad denna skrivit och hur den skrivit. Tyvärr så tror jag att det påverkar dennes trovärdighet som journalist.

På internet idag och i sociala medier respekteras inte de pressetiska regler som finns, dels för att på internet är det lätt att komma undan och hitta kryphål. Det är också det som lockar medierna tror jag, att de inte längre behöver vara helt objektiva. Det påverkar dock allmänheten negativt eftersom vi fråntas rätten att själva få skapa oss en uppfattning och åsikt. Det kan också leda till att vår integritet kränks då personer lätt kan hängas ut på internet. Däremot ges vi möjlighet att vara med direkt i debatter genom kommentarsfunktionen, men även där utnyttjas, som jag nämnt, denna på fel sätt av många.

Gammelmedierna är absolut inte ett utdöende fenomen men jag tror att sociala medier kommer att ta över allt mer men för att det ska hålla i framtiden tycker jag att det är viktigt att man följer de nio element som journalister bör följa för att upprätthålla journalistikens roll som trovärdig informationskälla.

Journalism's first obligation is to the truth. 
Its first loyalty is to citizens. 
Its essence is a discipline of verification. 
Its practitioners must maintain an independence from those they cover. 
It must serve as an independent monitor of power. 
It must provide a forum for public criticism and compromise. 
It must strive to make the significant interesting and relevant. 
It must keep the news comprehensive and proportional. 
Its practitioners must be allowed to exercise their personal conscience. 

Och som Kovach och Rosentiel också skriver är det I slutändan… “the discipline of verification is what separates journalism from entertainment, propaganda, fiction or art.”

Alltså att det är sanningshalten som är det viktiga när det kommer till journalistik. Personliga åsikter blir irrelevanta när det kommer till att förmedla en nyhet. Journalistens jobb är att på ett trovärdigt sätt förmedla en nyhet och därefter hålla sig till sanning utan att ändra på detaljer eller ge en snedvriden vinkling på det hela. Det är också det som jag tycker om med gammelmedierna, här blir man inte påtvingad någon annans åsikter eller kommentarer utan att man först hunnit skapa sig sin egen bild av det hela. Att jag som medborgare får höra vad det är som har skett utan att bli påtvingad att läsa vad någon annan tycker om det på en gång via ett kommentarsfält.

Det är också det som Kovach och Rosentiel återkommer till hela tiden, att sanningen är vad som förväntas förmedlas från journalister och att det är deras trovärdighet som är viktig för oss som medborgare.

Källor: Kovach, Bill & Rosenstiel, Tom:  Elements of journalism, (2007) Three Rivers Press